Till min helt unike man
Till min helt unike man och vice versa!
Såg en film en gång som tonåring, har aldrig hittat den sedan dess, typ "Ett år av vårt liv". Hon sa …
Tänk så många år som gått o jag har ännu inte glömt.
" Jag kommer inte vara förutsägbar, fixa middag exakta tider, vara behaglig, erbjuda ett oklanderligt och städat hem etc etc MEN en sak kan jag lova dig, du kommer aldrig ha det tråkigt med mig… "
Något sådant… fast in english. Han valde mellan två - familjens val av representativ livspartner och sitt eget val som han träffade av en slump på ett varuhus när han skulle köpa någon slags present till sin blivande fru… var det Jessica Parker - hes röst?
Ja hur som helst - en utmaning i sig - att välja själv - att se familjens normer och oskrivna lagar och krav - verkligen se och se igenom - och sedan kunna välja själv! Så många val som styrts av rädsla… Står själv inför ett val nu - tänker - "Ge inte upp din dröm". Kanske är jag galen - men jag ger inte upp min dröm och den här gången väljer jag inte av rädsla… väl? Gäller ju att rannsaka sig hela vägen ut… min rädsla - det DEFINITIVA - att något försvinner - så att välja kan ju också vara att inte väga välja bort för att man är rädd för det definitiva avskedet av den valmöjligheten… (suck).
Vad sa Freestyle i min ungdom - en mening som självklart inte utan anledning etsat sig fast "Tar jag inte dig nu så tar nå'n annan dig - bort från mig"… ha, ha… skitläskig mening för Eli. Då befann jag mig i Smålandsstenar! Välja, välja, välja… (pratar inte om partners utan om alla stora val) inte luras av att försöka göra föräldrar nöjda. DE blir ju bara nöjda eller missnöjda p g a SINA rädslor - inget jag kan påverka - så skit i det. Är glad för att jag kan göra det… nu vid 43. Det måste vara en himla bra ålder - vilken FRIHET! Jag säger det igen - Slå uppåt - och klappa neråt…
Jag blev precis såhär av en anledning - och fick enorma möjligheter och enorma begränsningar - jag ger inte upp min dröm! KÄRLEK till min man som ofta säger - Elisabeth, ge inte upp din dröm - och som ser mig med diamanter o demoner o allt utan att vända sig om o springa för sitt liv - att en människa står kvar - trots att vi visat allt vi är - det är det bästa man kan få… tror jag… Hur är det möjligt?
När vi träffades sa han - i de förhållanden jag levt har jag varit en och den andra varit en som blivit två - med dig så blir jag och du ett helt annat antal än 2 - vi blir något större.
KRAM
